Idiosynkratisk eller diversifierbar risk

Det finns bland professionella rådgivare, bloggare och annat folk väldigt många som framhåller investmentbolag som substitut till aktiefonder. Jag vill dock påpeka att man i sådant fall inte tar hänsyn till riskspridningen. Man kan dela upp risk i två kategorier; diversifierbar och icke diversifierbar risk. Diversifierbar risk (alltså sådan man kan undvika genom att sprida sina tillgångar) kallas även bolagsspecifik. Denna risk innebär att om tex en VD i ett bolag beter sig ill eller blåser företaget på pengar kommer troligen kursen att rasa. Nyheten kommer således bara att träffa detta bolag som har VDn i fråga. Den andra typen av risk är den icke diversifierbara och är till exempel risk för att 9/11 skall ske igen. Detta kommer troligen att påverkar alla bolag lika illa, det vill säga det går inte att undvika den. 

Om man applicerar detta på aktiefonder respektive investmentbolag kan man inse att om till exempel VD:n för ett investmentbolag lurar företaget på pengar, eller spekulerar bort pengar så kommer detta att drabba aktien hårt. Om man däremot äger en aktiefond så är man de facto ägare till alla aktiedelar genom en fondkomissionär eller liknande, det spelar ingen roll hur fondkomissionären beter sig för fondens värde, eftersom fondinnehavaren äger aktierna som finns i fonden. 

Således bör alla fundera på trade-offen mellan avgiften för att ha en aktiefond och risken för att något skall ske med investmentbolaget som man annars hade kunnat diversifiera sig ifrån. 

Arbitragemöjlighet

Läste igår i DI som flera andra om de fina möjligheterna till arbitragevinst (läs: gratis pengar). Dock grusades min lycka (lyckligtvis) av finansmamman som påpekade att inlåningsräntorna inte vara garanterade. Annars hade det varit ganska härligt att låna lite pengar och vara garanterade lite plus om ett år. Dock funderade jag lite på om det hade varit värt mecket att ta lån, hålla koll på det, hålla koll på räntorna etc. för ca 10 000 på ett år. Förmodligen hade det varit värt det, men det är skönt att ha en ursäkt till varför man inte hakar på. 

Det är ganska intressant att kika på bankaktierna nu, de är ju rätt bra slaktade. Inte helt oväntat dock, och det känns som att det kommer att fortsätta på samma spår. Med lite tur kan världen må lite bättre efter sommaren, tillräckligt bra i alla fall för att företag skall tjäna pengar så att bankerna i sin tur kan få tillbaka utlånade pengar (eller räntor i alla fall) och aktiekurserna kanske kan gå upp några steg. Ser man historiskt till både 90-talskrisen och 00-krisen så går bankkurserna ner mycket men hämtar sig rätt bra sen. Men i vanlig ordning skall man ju vara där och pricka botten tillräckligt bra. Min egen lycka, som student, gör att jag inte kommer att ha nämnvärt mycket pengar att stoppa in i bankaktier förrän framåt april kanske (lite för många resor inplanerade i vår). När det är dags att ta ställning till ekonomin igen i april kanske det finns några tendenser på vändning. En gissning är att man får vänta till efter sommaren, och lagom till sommaren blir jag inte förvånad om jag skriver att man bör vänta till årsskiftet. 

Det stora(?) investeringsbeslutet den här månaden har annars legat i att börja månadsspara i Spiltan Aktiefond Stabil, bara att nästan 10% av innehavet är i Berkshire Hathaway gör ju att man känner sig lite tryggare i båten, vidare har fonden en stor del H&M, som man kan hoppas fortsätter leverera.